Idrott och känslor..
Vad är det för fel på mitt känsloliv?
När man blir halvt gråtfärdig efter en ynka förlust för favoritlaget.
Jag blir som ett litet barn som tappat bort mamma i köpcentrumet.
Vet inte vad man ska göra, eller vart man ska ta vägen.
Dagens match kommer förstöra den här kvällen.
Och morgondagen.
FAN!
Jag måste sluta bry mig om så otroligt världsliga saker..
Nu är det ju bara ishockeyn som lyckats slå på mina känslor.
Men som med allting annat, det vänder.
Hoppas jag!
vilka jobbiga i-landsproblem du har Emil.. jag tycker nästan synd om dig! :p
Detta är världsliga problem, fråga pappan till dina barn så förstår du! :P
Men ibland är faktiskt idrotten livsviktig! I alla fall just där och då... Men sen är det väl lite skillnad på en vardagslunkseriematch och en sm-final... :)
Astrid, nu kvalar varje match in som OS-final i mitt huvud. Märkligt, men sant! Jobbigt.. :/
Vänd det till något positivt -använd det som raggningsknep: "Jag är en mycket känslig kille..." De behöver ju inte veta att det gäller idrott ;)
