Att verka, vilja och synas.

Funderar över detta angående singelskapet och dess spel..
Eller spel ska vi inte kalla det, för det är inte riktigt vad det är..
Inte det jag tänker på nu iaf..

Men nu till ämnet.
Varför är det alltid så att tjejer som inte visar ett dugg intresse känslomässigt helt plötsligt blir väldigt intressanta?!
Denna fråga övergår mitt förstånd, samtidigt som jag själv har förklarat just detta fenomen till en tjejkompis(?) allt för att underlätta i hennes försök i att hitta en livskamrat..
Att sluta vara så överentusiastisk över att kasta sig in i kärleken.
Jag tror just att den kommer till en när man är redo, som jag förövrigt sagt tjugohundraåtta gånger..
Men tillbaka till starten.
Hur kommer det sig?
Är det lite tillbaks till klyschorna, man vill ha allt man inte tror man kan få?
Tappar man intresset om det finns ett gensvar?!
I mitt tidiga singelliv, säg strax innan 20 då fanns ett uttryck, många vänner så även jag använde sig av
"The chase is better than the catch"
Hur ni nu tolkar det uttrycket, ja det gör ni som ni vill..
Men tanken med att ja la upp det här är, att mycket är väldigt intressant och spännande innan man vet vad det är man har gett sig in på..
Nyfikenheten avtar lite eftersom..
Personligen blir jag lite avskräckt om någon är alldeles för på, det börjar jag förstå nu efter 26 år i livet..
Även för den sakens skull vill jag ändå att flickan i fråga ska vara lite på, för jag är och kommer att förbli lite blyg i känslomässiga sammanhang.
Iaf till en början..
Det vet ni som varit med mig i "svängarna"
Misstolka inte svängarna! :)

Hursomhelst, allt är jävligt komplext..
Och allt sitter förmodligen "In the eye of the beholder" för att ytterliggare ta fram en klyscha!
Många frågor, få svar...

Sen för att lätta upp det seriösa inlägget..
En bild från i lördags!




Go'natt och sov det snyggaste ni kan!