Funderingar.
Har precis kommit hem från en usel hockeytillställning!
När är det min tur att snöra på mig dom gamla urkörda Jofa rören från 96 och visa var skåpet ska stå, handskarna kastas och lägga pucken i mål!
Att man kan gräva ner sig så mycket pga av en hockeymatch.
Har väl nog med andra "allvarligare" problem kan jag tycka!
Glöm bort och gå vidare, det är många av mina vänner som just använder sig av det uttrycket för att peppa mig nu i svåra stunder..
Visst det fungerar på mycket, men inte kärlek.
Kärlek är svårt och komplext.
Hur i helvete ska man lära sig att glömma det man levt för i 2 år!?
Vissa stunder känns det som man skulle vilja få något hårt slaget i huvudet, få en minneslucka på en sisådär 2 år.
Kunna börja om från början på riktigt!
Men det vill man ju samtidigt inte heller, så mycket underbart jag varit med om!
Kommer aldrig glömma!!!
Känns inte riktigt som jag kan komma vidare förrän hon/du gör det!
Känns fortfarande som att min chans finns så länge ingen träffar någon ny!
Allt är så jävla svårt!!!
Har länge haft funderingar på att ta en resa utomlands, blir nog ensam.
Alla vänner har ju kvar sina arbeten, jag är ensam arbetslös.
Visst vissa pluggar och kan komma bort 1 vecka, men då återstår problemet med pengar för deras del!
Eller är det så att Csn kan bidra med ett presentkort till någon studerande för att muntra upp mig med ressällskap! :)
Nån annan som tröttnat på allt hemma? Följ med! :)
Kan man verkligen åka utomlands själv?! Där är den stora frågan egentligen!
Vore rätt skönt det oxå. Slippa bry sig om någon annan för en stund.
Iof behöver jag ju inte göra det nu heller förstås :(
Hur som helst får det vänta ett par veckor, nu är det vänner och snöbräda som står på schemat dom närmsta veckorna!
