Att verka, vilja och synas.

Hur lyckas man hålla kvar lyckan i alla tider, sekunder, timmar, dagar och år.
Varför kan man inte leva i ett enda långt lyckligt rus?
Finns det någon som lyckas?
Jag känner nog ingen som kan påstå sig lycklig jämt.
Tråkigt, men sant.

Jag har en vän som precis har blivit dumpad av sin flickvän.
Från ingenting, så kom bomben.
Jag lider med honom, jag har haft den känslan.

Livet var mycket lättare att leva som barn.
Tror det ända man hade och gnälla över då, det var föräldrarnas val av mat.
Möjligvis att man inte fick "chans" på någon tjej man var kär upp över öronen i.

Jobbiga saker som vuxen.
Man kan nog lägga in dom flesta kategorierna.
Kärlek.
Jobb.
Pengar.
Vänner.
Familjen har jag själv lyckats frånhålla den jobbiga biten.
Men många andra har nog haft problem med den biten med oxå.

Nu jagar jag dom flesta av dom övre kategorierna.
Jobb, ja jag kanske inte jagar som en tok.
Pengar, söker väl alla. Jag har så det räcker.
Men mycket vill ha mer.
Vänner har jag mycket av, men alltid roligt med fler.
Kärlek, det har jag i kortare perioder just nu.
Om det nu kallas kärlek, det vet jag inte. Men just nu räcker det för mig.
Kärleken jagar jag inte, den får komma till mig när det är dax!

Är lyckan och bibehålla alla dessa saker på en lagom nivå.
Eller ska man ha överflöd av allt?
Jag vet inte..