Jag får hjälp!

Jag åkte ut till mamma och pappa igår, pratade länge och mycket djupt med dom båda.
Har nog aldrig riktigt anförtrott mig åt dom innan, inte vad jag kan komma ihåg.
Det är sjukt jobbigt, men rätt skönt samtidigt!

Hur som helst har mamma ringt runt hela Västerås idag för att få tag på någon slags hjälp.
Vilket hon till slut fick, jag ska träffa någon som kanske kan hjälpa mig.
Ge mig en knuff i ryggen och kanske få bort alla destruktiva tankar...
Men tyvärr är det inte förrän i maj, om jag inte blir helt förstörd innan dess.


Jag tror och hoppas iaf det här kommer ordna upp sig på ett eller annat sätt så småningom!



Nu drar jag iaf ut till mamma och pappa och försöker få i mig någon mat!

Tack för ni finns allihopa!

Kommentarer
Postat av: Mita

Vill bara säga att jag känner med dig hela vägen. Har själv varit i samma sits och trodde jag aldrig skulle hitta ut till livet igen. Men jag gjorde det, även om det tog av mig en bit av mitt hjärta. Du fixar det här. Tillåt dig sörja för det gör ont och tillåt dig vara glad för det är du värd.



Kram

2009-04-16 @ 19:13:15
URL: http://www.metrobloggen.se/mitapita
Postat av: Emil..

Jo jag tror detsamma. Hjärtat kommer nog aldrig bli riktigt helt igen, även om man kanske kommer må underbart så småningom.. Tack för orden!! Alla hjälper!

2009-04-16 @ 19:29:02
URL: http://http://tamefan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0